För du sa MJAU när du dansar, har aldrig träffat nån som du





Är hemma hos sofia. SKA INTE BLOGGA PÅ TVÅ VECKOR FÖR JAG ÄR I BORTREST :) Eller bara allmänt oträffbar, ha det gött haaaaj :D

Heaven Knows I'm Miserable Now

Fan också, fastnade hemma på grund av den där jävla filmen min vän Moa tipsade mig om.




Nu skiter jag i Ted och Johanna och går ut och springer, ska försöka träffa dem ikväll. Ska grilla:)


Well it's hard to live, so hard to live in the city

Nu ska jag snart ta tåget in till staden och träffa Ted och Johanna (aka Jelly) för att köra rean. Har 100 kronor, ni hörde rätt, 100 kronor som budget idag! Något borde låta sig hittas! :)



Här sitter dem innan en spelning av deras favorit artist, Amy Diamond.

Amy bryr sig inte om att Ted och Johanna finns, så hon langar careface

mmmmm

Däremot bryr hon sig om att jag finns, för jag är bäst av alla hennes fans på att kasta nallebjörnar, boom headshot!



Ska skynda mig ut nu, så jag inte fastnar här för alltid!

We wake up, we go out, smoke a fag,
Put it out, see our friends,
See the sights, feel alright!

This is a gift / It comes with a price

Var bara tvungen att gå in och berätta en sak som just hände. Jag var borta hos min kompis Malin, hon var sjuk så vi gick ner till lekplatsen i hennes område och gungade. Sen tyckte vi att det skulle vara kul att gå bort och kolla på korna som "bor" (haha) 200 meter bort. Men när vi kom fram var dem borta!

Vi ställdes inför ett dilemma, tyvärr, jag säger tyvärr för att jag skäms för det. Så kunde jag och Malin inte komma på om Kor sover på hagen eller inne i ladan. Det tog i alla fall ett tag, några sekunder men det var nog för att vi skulle skämmas och börja skratta.



Jag skrev tidigare idag om att en fader och en son cyklat förbi mig, vad jag inte berättade var att jag såg dem gå av cykeln. Barnet hade ett gult regnställ och fadern ett blått, de stannade vid en av kohagarna, tog sig över staketet och började gå mot korna. När de var ungefär 10 meter ifrån de lurviga och ack så skumma djuren så ställde dem sig och bara tittade.

Antagligen var det här nog för att nöja den lilla pojken, men sen gick en ko lite närmare, den ställde sig ganska nära. Efter det såg det ut som att de tre parterna lekte tysta leken, för de bara stirrade på varandra. Jag skulle kunna gissa på hur barnets reaktion var och vad han sa men det skulle antagligen inte göra en barns fantasi rättvisa.

På tal om fantasi, här är en bild på mig där jag är miffo som vanligt:) + en låttext


Give a little love

Hold on to your kite, just don't let me down

You talk, you talk a good game / Won’t you teach me the same

Ibland händer det, grodan i munnen hoppar ut. Jag försöker förhindra det men det är alltid för sent, jag hatar det, jag hatar honom. Han bara skapar problem... Har aldrig varit mer sugen på grodlår!:) Så många saker jag vill ta tillbaka, som inte går.

Tro däremot inte att jag inte varit medveten om hans existens. Det är därför jag försöker ge så många komplimanger som möjligt. Jag tror att det gör människor mer och mer immuna för grodanfall, för det är det som det är. Jag vill väll inget illa heller, det är den jävla grodan som hoppade ner i mig så for jag lärde mig prata.

m

Min bästa vän när jag var yngre sa en gång en ganska rolig sak; "Precis så är det med dig Jonas, ibland säger du riktigt smarta grejjer men ingen lyssnar eftersom du snackar så mycket skit" det är roligt eftersom han inte visste om att det var fel sak att säga, det var ärligt och det kom endast från hjärtat.

Han har rätt, jag snackar mycket skit. Vissa människor klarar av det, vissa i mindre doser och vissa inte alls. Jag ser det som en gåva, för det är inget hinder vi pratar om. Självklart leder det till att min grodas tröskel att hoppa över är mindre, och han rymmer oftare, men så länge jag är mig själv så bryr sig inte så mycket människor om honom längre. De känner igen honom men vet att han egentligen inte vill något illa, han har bara råkat hoppa ner i en damm han inte hör hemma i, han menar egentligen inget illa. Han är nog en del av mig trots allt!

Min groda heter Leif, vad heter din? :) - bild och text som lovat:)

 ,mmmmmmmmmm


If you give a little love, you can get a little love of your own

On the glory afternoons in June I need you

Jag var ute och sprang i regnet precis, så obeskrivligt härligt. När jag hade tagit mig halvvägs runt min slinga fick jag syn på en pappa och ett barn. Fick syn på? De cyklade förbi mig, jag hoppade till... ordentligt.

Jag hade nämnligen min mp3 på mig, MEN jag svor faktiskt inte, som jag brukar göra när jag blir rädd.. Jag måste däremot sett alldeles galen ut, jag projicerar ju dessvärre allting jag tänker på mitt ansikte. Inom skådespeleri kanske det är en bra grej men i verkliga livet... Not so much:)

På tal om galen
, det är jätteofta som någon jag håller på att lära känna kallar mig för galen. Tro nu inte att de säger det till mig medan de kollar rakt på mig, de undviker gärna ögonkontakt av någon konstig anledning. Som om att det blir mer okej att säga det då. Eller är det kanske just så man gör med "galna människor", pratar om dem medans de är med? Jag vet inte.

mmmm

Igår så hämnades jag i alla fall, jag hade helt enkelt fått nog. Så jag tog till min manipuliva sida, muahaha. Jag lurade dem jag var med, varav en precis hade kallat mig galen att jag hade gått om ett skolår för att jag hade varit intagen på psykhem. Jag var så allvarlig att det måste varit lite läskigt för dem.

Varför hade jag blivit intagen då? Jo, jag har alltid varit lite galen, när jag var yngre brukade jag bråka väldigt mycket. Jag hade många problem och så vidare. Sen, för att avsluta stort så yttrade jag mig med väldigt små bokstäver, jag yttrade väldigt få ord, men jag tror de hade en ganska stor slagkraft..;
"och så tände jag eld på ett hus med". Det blev alldeles tyst.

Till och med min vän jag känt länge gick på allt, innan jag förklarade att jag var tvungen att stå upp för mig själv när folk kallar mig galen. Kanske är det helt fel tillgångs sätt? Men det är det roligaste sättet som jag kan komma på:)

Här kommer en psyko bild
och en låt text som lovat;)

mmm


Do you want the truth or something beautiful?

Was looking for a place to hide away

Efter mormor drog jag till Mölndal, city of the elk, och Emma Eriksson. Vi var först hemma hos Ida Wagner och sedan drog det vidare till sisjön där bad m.m var på shemat. Lyckades grilla EN marshmallow med hjälp av tändare, kvitton och handsprit.

På vägen hem tog Metal town över Alingsås-pendeln, men jag körde på klassikern. Hörlurarna in i öronen - död mp3. Då tror i alla fall folk att man är i en annan värld. Oftast på vägen hem vill man ju bara förlora sig själv i en riktigt härlig låt.

Orkar inte med hur vissa av festival-folket betedde sig, försöker ändå vara accepterande, förstående och se till hur jag beter mig. Men samtidigt tror jag att behovet av invidualism som gör att vi måste ta avstånd. Hur ska andra människor annars kunna veta att vi är annurlunda, egna individer.

Skulle man egentligen vara en bättre människa om man inte tog avstånd? Säkert, det är för sent för att jag ska orka tänka. Så, här är en bild på mig och tomten i våran trädgård:)

mm


I was walking but I didn't know the way and
I was talking but I don't know what to say


I wish I was like you, easily amused

Men ett bröllop?  Vad är en dag på slottet? Alldeles, alldeles, underbart! Jag ska fira mormor idag och först ska vi kolla på bröllopet, jag tror ändå att det blir roligt, annars kommer jag att göra det roligt, för mormors skull. Hon är gammal nu, typ 86, tror jag.

Jag borde gå ut och gå, det är så man visar för omvärlden att man är en bra människa. Jag gillar när det är folk ute, ibland känns det så tomt på gatorna. Fast det är även då man kan sjunga för sig själv, eller då som jag kan låtsas som att jag simmar när jag åker långboard.

Nu orkar jag inte mer, här är en låttext och en bild, den glänser


snurr

twenty ways to see the world / twenty ways to start a fight

Om du aldrig provat hur kan du då vara säker

Nu - så undrar jag, vad är det som gör just den här bloggen unik? Inte är det designen i alla fall, för jag har en teori om att det är en 10 årig polsk pojke som blivit anlitad att göra den. Har även hört att han har många vänner som använder den, den jäveln alltså!

Jag känner mig som den 14 år gamla tjejen hon en gång var, hon gamla Bettan, ser henne inte så ofta längre, jag tror allt att hon undviker mig. Men så länge så har jag ju min vän Malin. Dagens;

Jonas: When youghurt stops talking it becomes milk
Malin: That's what she said....... That's what cheese said


Hört att det är coolt att slänga till med ett konstigt citat på slutet, så, here it goes!
The water is so yellow, I'm a healthy student



RSS 2.0