popfuckingcorn

Ibland händer det, grodan i munnen hoppar ut. Jag försöker förhindra det men det är alltid för sent, jag hatar det, jag hatar honom. Han bara skapar problem... Har aldrig varit mer sugen på grodlår!:) Så många saker jag vill ta tillbaka, som inte går.

Tro däremot inte att jag inte varit medveten om hans existens. Det är därför jag försöker ge så många komplimanger som möjligt. Jag tror att det gör människor mer och mer immuna för grodanfall, för det är det som det är. Jag vill väll inget illa heller, det är den jävla grodan som hoppade ner i mig så for jag lärde mig prata.



Min bästa vän när jag var yngre sa en gång en ganska rolig sak; "Precis så är det med dig Jonas, ibland säger du riktigt smarta grejjer men ingen lyssnar eftersom du snackar så mycket skit" det är roligt eftersom han inte visste om att det var fel sak att säga, det var ärligt och det kom endast från hjärtat.

Han har rätt, jag snackar mycket skit. Vissa människor klarar av det, vissa i mindre doser och vissa inte alls. Jag ser det som en gåva, för det är inget hinder vi pratar om. Självklart leder det till att min grodas tröskel att hoppa över är mindre, och han rymmer oftare, men så länge jag är mig själv så bryr sig inte så mycket människor om honom längre. De känner igen honom men vet att han egentligen inte vill något illa, han har bara råkat hoppa ner i en damm han inte hör hemma i, han menar egentligen inget illa. Han är nog en del av mig trots allt!

Min groda heter Leif, vad heter din? :) - bild och text som lovat:)




If you give a little love, you can get a little love of your own