popfuckingcorn

Jag var ute och sprang i regnet precis, så obeskrivligt härligt. När jag hade tagit mig halvvägs runt min slinga fick jag syn på en pappa och ett barn. Fick syn på? De cyklade förbi mig, jag hoppade till... ordentligt.

Jag hade nämnligen min mp3 på mig, MEN jag svor faktiskt inte, som jag brukar göra när jag blir rädd.. Jag måste däremot sett alldeles galen ut, jag projicerar ju dessvärre allting jag tänker på mitt ansikte. Inom skådespeleri kanske det är en bra grej men i verkliga livet... Not so much:)

På tal om galen, det är jätteofta som någon jag håller på att lära känna kallar mig för galen. Tro nu inte att de säger det till mig medan de kollar rakt på mig, de undviker gärna ögonkontakt av någon konstig anledning. Som om att det blir mer okej att säga det då. Eller är det kanske just så man gör med "galna människor", pratar om dem medans de är med? Jag vet inte.



Igår så hämnades jag i alla fall, jag hade helt enkelt fått nog. Så jag tog till min manipuliva sida, muahaha. Jag lurade dem jag var med, varav en precis hade kallat mig galen att jag hade gått om ett skolår för att jag hade varit intagen på psykhem. Jag var så allvarlig att det måste varit lite läskigt för dem.

Varför hade jag blivit intagen då? Jo, jag har alltid varit lite galen, när jag var yngre brukade jag bråka väldigt mycket. Jag hade många problem och så vidare. Sen, för att avsluta stort så yttrade jag mig med väldigt små bokstäver, jag yttrade väldigt få ord, men jag tror de hade en ganska stor slagkraft..;
"och så tände jag eld på ett hus med". Det blev alldeles tyst.

Till och med min vän jag känt länge gick på allt, innan jag förklarade att jag var tvungen att stå upp för mig själv när folk kallar mig galen. Kanske är det helt fel tillgångs sätt? Men det är det roligaste sättet som jag kan komma på:)

Här kommer en psyko bild och en låt text som lovat;)




Do you want the truth or something beautiful?