It gives me thrills to wind you up
En förbannelse, något som har klämt sig fast på mina axlar och inte släpper. För ifall att jag har kul så slutar det alltid med att jag förstör för mig själv. Efter varje dag tänker jag - "Var det här allt?". Det kvittar hur tråkigt eller otänkbart roligt jag än har haft, samma tanke dyker ändå upp i mitt huvud. Som en kaktus i en öken ploppar den upp från ingenstans. "Blir det inte bättre än såhär?".
Folk kallar mig galen. Det är jag van vid. Jag har till och med lärt mig att hantera min galenskap, precis som Edward lär sig hantera sitt begär för människoblod.(Plus poäng för Twilight referens?:) MEN... och det finns ett men, jag orkar inte vara annurlunda/galen när det gäller syn på livet. Jag önskar jag såg ljuset i tunneln som de flesta av mina vänner, men livet känns ganska tomt. Frågan är om jag någonsin kommer att hitta något som kan fylla ut tomheten.
Det skulle lätt kunna vara så att jag alltid gillat filmer och spel för att de tar in mig i en annan värld. Där är jag lycklig och ingen kan störa mig. Min fantasi leder mig längs vägarna som omdefinierar vem jag är. I filmens och spelens värld är jag lycklig, de fungerar lite som tillflyktsorter. De är min sista resort, min plan B så fort plan A krashar runt omkring mig. .
Detta leder till frågan -"Ska jag jämnt behöva rymma ifrån livet för att vara lycklig?". Det låter jobbigt, att alltid vara på flykt, aldrig kunna finna sig till rätta. Aldrig känna mig riktigt hemma någonstans alls.
Jag får kanske göra som Timon och Pumba och göra alla ställen till mitt hem. Bo där jag trivs helt enkelt. Och till slut lära mig att trivas överallt.
Hakuna Matata =)Fyll livet med lycka? Man måste inte trivas överallt, tror inte det är bra att trivas överallt. Trivs där du trivs och trivs verkligen på riktigt där.
Jag önskar det var så lätt... och det kanske det är... fan för dig... Däremot talar min korta livserfarenhet om annat, den visar tecken på att världen är mer komplicerad än så. Det här med att trivas överallt kanske bara är höga satta mål, men jag tror ändå att de är relevanta och att jag behöver dem för att utvecklas i denna inskräckta värld.
Jo rökning dödar ju verkligen och det gör fan ont när jag ser små flickor röka.. Att man inte vet vad för skit man sätter sig in i är riktigt hemskt.. Men tack du! :)
sv: Hehe ja gult är fint! Men min favoritfärg är nog rosa, vit och beige tror jag. ;)
fan vad coolt bloggnamn haha
Härlig blogg:)
Var gärna med i min tävling om en välfyld hello kitty goodie bag om du har lust
/Shoppaholly
Bra skrivet!
Sv: Glad att du gillade inlägget. Jane Eyre låter nice! Allt bra med dig?
Kram
Men Jonas, nu hittade jag din blogg minsann! Och för att förstöra detta seriösa inlägg vill jag ju be dig att tänka på Harry Potter jämt och alltid så blir du lycklig! Jag och min kära söta syster blev sjukt(!!) entusiastiska när vi lekte med tanken att J. K. Rowling skulle komma och hälsa på på min födelsedag! Inte kan man bli så mycket mer lycklig än så, right?! Eller så kan man äta jordgubbar! Det blir man lycklig av! Ha alltid ett paket i fickan?
Å andra sidan tror jag inte att man blir lycklig av att hela tiden efterstäva att vara någonting annat än vad man faktiskt är. Att vilja förändra sig själv och inse sina brister är kanske något psykologiskt eftersträvbart, men allt ska nog ha sina lagom små doser. För visst kommer du få leva med dig själv hela livet? Acceptera det, inse att livet kanske är jävligt roligt som det är eller få för dig attt göra en drastisk förndring. Ta bort facebook, sluta läsa böcker eller börja älska matlagning? Tänk inte på hur otroligt fel du gör som inte kan se ditt ljus i tunneln. Utan fokusera på de sidor i livet och hos dig själv som är fina. Alla har fina sidor. Livet är ju upp och ned. Och trots min, likt din, korta livserfaraenhet kan jag nog sia att det är något den alltid kommer att vara. Du får hitta ett sätt att ta dig fram, för alla är vi ju barn i början. Lycklig kanske inte är någonting man kan bestämma sig för attt bli, man kanske får fokusera på annat, så kommer det av sig självt? Inte vet jag, med blott 17 - väldigt snart 18 - år på halsen! Och inte kan väl jag, som kan bli så överväldigande lycklig av något så banalt som att diskutera J. K. Rowlig med min syster, säga vad lycka är för dig? Tomt är inte livet, du kanske bara tittar år fel håll? Hm!
Hohi, jag är bäst på att skriva långa kommentarer - indeed! Och jag är otroligt trött, inte vet jag vad jag precis har skrivit, inte! Yeah, Harry Potter for President!
